ADLS-problem.
Snudd på att man får psykiska besvär, kan inte läsa mail, inte läsa kvällstidningarna och inte gå in och jobba i bloggen.
Modemet blinkar och jag kollar uppkopplingen på kontrollpanelen flera gånger. Drar ur router och modem samt telejacket som jag får instruktioner att göra.
Ringer 90200 Telia.....du står som nr 60 i kö. Det går 1½ dag, då ringer jag Thomas som har Nylands data.
Han kommer snabbt efter att ha varit på en firma ca 1½ km från oss, de har också problem, han säger, det är inte du som har något fel utan det är TELIA.
Thomas.
Har en länk till hans hemsida om finsklapphund som han har massor med rosetter från utställningar på sina två älsklingar.
Han vill att jag ringer och felanmäler...........du står som nr 39 i kö.
Idag torsdag har en tekniker varit här. Det visar sej att vi inte har modem och routern på första jacket, villket man bör ha (det har ju funkat tills nu). Teknikern kan inte göra detta utan jag måste ringa Telia och begära detta jobb så kontaktar de honom.
90200 du står som nr 3 i kö.
- Nej det kan vi inte göra, ni har ADSL hos oss Telia men inte telefon (vi har Tele2) så då måste ni begära flyttning av huvudjack hos den teleentreprenör ni har.
- Tele2....du står som nr ? i kö. Nej vi gör inte några sådana jobb. Du får själv skaffa en tekniker som kommer och byter plats på huvudjacket.
Som tur är skulle jag på fotoklubbens månadsmöte. Betydligt trevligare än att stå i någon telekö.
Tre nya som jag inte träffat, ett par hade gått kurser i vinter.
Alla har bilder med sej som vi tittar på. Två stycken hade gjort fina fotoböcker som jag blev sugen på att prova att göra. Har laddat ner programmet från Fudji, så katten blir försöksoffret.
Barnvakt.
Det är inga problem eftersom barnen är lättskötta, inget gråt efter mamma och pappa. Ja visserligen vill den ettåriga Erik krypa i trappan eller klättra på Emmas stol, det gäller att avleda, men det är egendomligt vad de ser snabbt om man inte är på sin vakt.
Emma har nyss efter påsk haft vattkoppor men var bra nu. På söndagmorgon var lille Erik snuvig, eftersom det blåste ville mamman att vi inte gick ut med honom när han nyss haft besvär med öronen. Men han fick kopporna visst på kvällen, undra på att han ser lite hängig ut på bilden.
Vi åkte när pappan kom hem så att katten Tilda fick ut i sina jaktmarker hemma, hon kom inte in förrän efter det var riktigt mörkt.
Jag tyckerom att fota barn när de är allvarliga, Emma är duktig på att rita, här gör jag henne uppmärksam på kameran för att kunna ta ett foto.
Snön smälter.
Vi har även farit till skroten med gamla datorer och tv-apparater, avloppsrör, tomma kartonger, även ett par stekpannor som inte håller måttet när teflonen tagit slut.
Matförådet har nog tagit slut för en liten husmus som nu funnit att det går att äta samma som fåglarna.
Tyvärr har vi en huskatt som hackar tänder i fönstret när hon ser den. -Tänker nog att den skall jag ta.
Men det är inte så lätt. Denna gång gick det inte så bra. - Undrar vart den tog vägen.
Påskbesökare.
Alla barn tycks vara roade av att spela DS.
Några konstiga tussilagon som har slagit ut i vårsolen.
Glad Påsk till alla.
Vill visa min påskägg samling, tycker det inte går numera att hitta annorlunda påskägg.
Jag har varit rädd om de få jag har.
Det i form av ett hjärta är från 1949, det fick jag när jag låg på sjukhuset. "Kycklingen" som Tilda vill leka med fick jag 1954, har skrivit det med blyerts.
Min mamma var duktig att hitta roliga påskägg som det lila sammets ägget.
Måste berätta att igår på skärtorsdagen var vi på begravning av en före detta arbetskamrat till Arne.
Jag har bara träffat honom och hans fru några gånger. Vi var bjudna till dem en nyårsafton och de var hos oss en sissta april.
Men det räckte att bli förtjusta i båda. Vi har talat om att bjuda dem till landet men som mycket annat har det inte blivit av.
Man förstår av att kyrkan var så gått som fullsatt att han P-G var en mycket uppskattad och omtyckt person.
Vid minnesstunden höll lokalen nästan på att inte räcka till p gr av alla som ville deltaga. Det bjöds på en suverän lunchsupé, samt kaffe och en nöttårta som jag inte kommer ihåg namnet på.
Det som var roligt (konstigt med begravningar) var att jag träffade en f deta arbetskamrat som jag många gånger undrat hur hon har det, efter att hon flyttat till Umeå. Varje gång jag åker förbi det hus de hade nyss byggt har jag tänkt på henne, om saker som hände på jobbet mm.
Eftersom vi inte blev nära vänner, jag var singel och lite äldre, hade skolbarn, hon gift med småbarn, så har vi inte haft någon kontakt. Därför var det kul att för en kort stund få prata och byta mailadress.
